Källan, 1994
Jeanette Bonnier bjöd in Sivert Lindblom för att med en konstnärlig gestaltning markera det stora förbindelserummet i Bonnierhuset. Tanken var att verket skulle bli något som mötte betraktaren redan när man närmade sig rummet, samtidigt som det skulle vara en utsikt synlig från varje våningsplan, vars fönster vetter mot ljusgården.
Med inspiration från egypternas stenobelisker ville Sivert Linblom skapa en skulptur som skulle leda ljuset från de stora takfönstren ner mot golvet och människorna. Stålet skulle göra hans obelisk mindre tung till skillnad från de antika i sten och mer fungera som en lätt och luftigare reflektionsyta.
Titeln, Källan, kommer från tanken om att ljuset är källan till det liv vi känner till. Obelisken blir således en hyllning till ljuset och livet. Vid obeliskens fot, en trappa ner, skapade Sivert Lindblom en vattendamm med vatten i rörelse. Han vill bryta tystnaden och tillföra ett porlande ljud så han lät vatten rinna genom trapphålet ner i dammen. Vattnet finns också där som påminnelse om att människan till största del består av just vatten. Globen, som en påminnelse om jorden eller andra himlakroppar, är högblank. Betraktaren möter sig själv i förvrängd form och blir påmind om att vi alla är del av något mycket större och odefinierbart.