Till sin examensutställning 2010 på Kungl. Konsthögskolan skapade Moa Israelsson (född 1982 i Sverige) en serie skulpturer gjutna i glasfiber. De var alla ett utsnitt ur en undervattensmiljö, som om Moa Israelsson lyckats stanna tiden och konservera den speciella biotopen dessa miljöer utgjorde.
Under studietiden på Mejan gjorde eleverna en resa till USA och besökte bland annat avlägsna träskmarker. Skulpturerna blev delvis ett resultat av den resan. Moa Israelsson har fortsatt att intressera sig för naturen, för de avlägsna miljöerna, för människorna som bor där och även för avsaknaden av just mänsklig närvaro.
Det vilar en dystopisk känsla över många verk. Som om något vi ännu inte känner till är i antågande. Men så har också konstnären studerat människans framfart och effekt på känsliga miljöer, så kanske är skulpturerna någon form av profetia.
